doddans.blogg.se

Städar mitt rum... Fast just nu har jag tagit en paus för att äta ett äpple. För jag behöver lite extra energi.

Inatt vet jag inte vad jag drömde, men efter att mamma väckt mej vid sju imorse, och jag fick somna om tills klockan nio, så har jag drömt en minst sagt trevlig dröm! Jag fick nämligen en pojkvän! Okej, visst, han var sjuuukt dålig på att kyssas (till och med för en som jag som väl fortfarande räknas som lite av en amatör) men annars var han jättefin! Såna drömmar vill jag alltid ha...

Äpplet är färdigätet och nu sitter jag här och hostar istället. Jag misstänker att jag håller på att få lunginflammation. Blä. Jag hatar penselin...

Av Agnes Andersson :love: ( www.tvakryddigakorvar.blogg.se )

Åh, det finns så många viktiga personer i mitt liv just nu! Men om jag inte får välja mina föräldrar - jag skulle inte välja dem ändå, för de betyder inte på samma sätt, de är liksom en annan kategori - så måste jag välja mellan Ida Svedenius, Jasmin Kumar, Johanna Hellman, Karin Zwinkels eller min mormor. Jag kan skriva lite kortfattat om alla, för jag vill inte välja.

Ida är en tjej som jag skrev en hel del om tidigare i bloggen, men som jag inte träffat så mycket nu senare på året eftersom vi känner varandra genom våra landställen. Vi två är så himla olika - men samtidigt så lika som man kan bli. Med henne kan jag prata om allt, i alla nivåer och kategorier. Om privata saker som jag tycker är jobbiga, hemma eller i skolan, eller rent av killar och "tjejproblem".

Jasmin har varit min bästis sen vi var ca 4-5 år. Vi är också otroligt olika, och jag tror att vi behöver varandra just därför. Jag behöver henne för att våga mer, jag är ju så himla blyg, och hon mej för att få lugnt i sinnet kan man säga. Haha, det låter som värsta psyk-grejen, men jag kan inte helt beskriva det. ;)

Johanna och jag är otroligt lika. Vi är båda väldigt djuptänkande människor och känner båda att vi vill våga mer. Vi pratar ofta om att killar inte riktigt ser oss, för vi vågar inte ta plats. Vi förstår varandra väldigt bra och vi vet vad vi betyder för varann.

Karin. Vad skulle jag göra utan dej? Du har hjälpt mej genom hela terminen och alltid, om så kanske omedvetet, funnits där för mej. Du betyder mer än du tror. Även om vi kanske inte går in på så djupa saker alls så vet vi liksom på ett ungefär hur den andra tänker och tycker. Jag har ofta tänkt på att vi aldrig pratar om "deep feelings" och kommit fram till att man inte behöver göra det för att vara bra vänner. Det är nog snarare bra att ha en kompis som man vet att man kan lita på och som ändå vet hur man prioriterar och tänker om saker och ting, utan att man måste ha berättat alla sina djupaste hemligheter.

Mormor och jag. Vi mot världen. Vi är bäst. Oslagbara. Om du bara visste hur jag saknar dej så fort vi skiljs åt! Om du bara visste hur betydelsefull du är. Och det skulle inte förvåna mej om du visste, för du kan ana såna saker. Med dej kan jag prata om allt. Jag kan lita på dej. Du kommer ALLTID stå vid min sida, finnas där, stötta mej. Jag förstår det mesta om din "acdc", som vi kallar det, och jag känner igen mej. Mamma vägrar att förstå hur svårt det faktiskt är för dej att tampas med detta, men jag lovar att, precis som du för mej, jag alltid kommer stå på din sida och stötta dej - vad som än händer. Jag älskar dej. :love:

Jag har så många andra viktiga personer där ute och ni vet vilka ni är. Men jag måste ändå nämna några speciella av er: Agnes Andersson tack för att du finns säger jag bara. Alexander Makris, även om du nojar över rynkor så är du bäst. Vi pratar verkligen inte deep shit, men man kan ändå verkligen prata med dej, du är en så ärlig person. Awesome dude! Dante Fromhell, jag är ganska säker på att du inte läser det här men om du gör det blir du kanske förvånad över att du står med? Haha, ville bara ha med dej för att - även om vi inte känner varandra till 100% än - du alltid får mej att le och för att du är en så pålitlig och så vitt jag vet ganska djuptänkande person. Och så oerhört snäll. Nellie Stenman och Hanna Ristolainen (haha, ni får gå i samma) ni är de coolaste människorna i världen! Ni står på er, är både kaxiga och så jävla snälla och omtänksamma, plus att ni är roliga och pålitliga!

Vill beskriva mååånga fler, men då blir de som läst ända ner hit ännu mer uttråkade.

Jag älskar alla mina kompisar, och ni ovan ska veta att ni är unika och TOTALT OERSÄTTLIGA. Jag älskar er. :love:

Idag var det så fint väder och VARMT - hela 9 grader! - att jag bestämde mej för att rida med sadel och träns (har ju bara ridit barbacka med grimma sista tiden), bara för att passa in i det härliga vädret. Jag hade såklart det nya schabraket och på Linas träns satte jag lite rosa ludd på nackremmen (bakom öronen på hästen). Jag hade tänkt ha de rosa lindorna också, men jag orkade inte, ville ut snabbt. ;) Själv hade jag endast ett par rosa ridhandskar i kategorin.

Vi red den vanliga turen vi börjat med och travade några steg på slutet, trots den lite lösa skon, bara för att hon skulle få sträcka ut benen lite extra liksom. Allt gick fint, dock var hon en aning hård i munnen. Men det är ju inte så konstigt... :rolleyes:

Ses och hörs, godisgris! (vi låssas att det rimmar nu, okej?)

Har missförstått var jag ska ta torvbalar, så jag har tagit de som tillhör "4 ess"! Som tur var har jag inte fyllt på så mycket torv åt Lina på sista tiden, och innan behövdes det inte då hon stod ute så mycket.

Skulle ta en torvbal idag iaf, och då kom "de från 4 ess" och berättade att jag hade tagit fel. Jag vart så chockad och förvånad att när de frågade om jag hade tagit där fler gånger så blev jag 4 år och ljög: Nä, eller jag vet inte... Mamma och Amanda brukar ta torvet.
De sa "Jaha, ja men då vet du" och så gick de. Jag bara stod där och tänkte "Vad i helvete var det där?!" Alltså det var som på film eller nåt, när personen typ råkat få nån annans själ i sej eller så, det liksom bara flög ut! Jag har seriöst aldrig varit med om det förut, och eftersom jag är så himla blyg ville jag inte gå och säga det till dem. Så jag skrev ett meddelande till Cornelia (som gjorde förra designen) på Facebook och förklarade. Haha, det är ju helt sjukt...

Nån som varit med om nåt liknande? Snälla skriv, så slipper jag känna mej som en konstig individ..

Men hallå jag berättar ju typ allt för alla! Förutom mina darkest secrets, men de tänker jag ju inte direkt skriva här... :rolleyes:

Jag har haft en hel del drömmar som handlat om att jag dött, men de har liksom varit positiva. De, i samband med min gammelmorfars död, har fått mej att sluta frukta döden. Förut var jag LIVrädd (hehe) för att dö, men inte nu. Jag har accepterat att jag ska dö - men jag vill göra det först om 75 år ungefär. Så inget självmords-makeri här inte. ;) JAG ÄLSKAR MITT LIV. :love:

Tänkte prova att köra en sån där månads-grej, som alla andra bloggare, när man har en lista på en punkt per dag. På varje punkt står det vad man ska skriva/lägga upp en bild på, ni vet? Doch orkar inte jag köra en hel månad, för det kommer aldrig hålla, men jag ska prova en vecka och sen får vi se om jag kör andra, som är längre, vid ett annat tillfälle. :) Här är punkterna:

Dag 1: En låt som du "haft med dej" hela livet, som du tycker om
Dag 2: Något du aldrig berättat för nån
Dag 3: En viktig person i ditt liv
Dag 4:Det senaste smset du fick
Dag 5: Dagens outfit
Dag 6: En bild på den person som känner dej allra bäst just nu
Dag 7: Din profilbild på facebook med flest likes

Har fått inspiration på ett antal olika bloggar så jag orkar inte länka dem...

Jag vet att jag borde sova nu, men jag pallar inte. The problem is that I have to wake up at 9 in the morning... Jaja, jag överlever väl som vanligt. Orkar inte blogga just nu, men jag kanske skriver om några minuter igen. ;)

Om någon måste-ta-väl-hand-om-ansiktet-och-hyn-människa läser detta så rekommenderar jag att ni slutar här. Hehe. För inatt sov jag med sminket på. Första gången på länge, men jag var faktiskt jävligt trött igår. Så det kanske var liite okej, precis så mycket okej att jag slipper vidare straff (förutom det att jag ser lite horig ut. Nej jag skämtar inte. Jag ser riktigt hemsk ut. Tycker jag iaf.).

Idag har jag på mej en ljusrosa t-shirt med Musse Pigg på, från LA. Och ridbyxor. Men när jag har kommit tillbaka från stallet ska jag byta dem till ett par mysiga chinos (från LA) för då ska jag titta på film resten av dagen.

Så här ser jag ut just nu:

Fick massa fina saker i år alltså. ALLT var så himla fint! Ni ska få bilder på det senare, men tills dess får ni avundas min sprillans nya akustiska stålsträngade gitarr. Som är svart. Kärlek :love:

Ja, det är jag som sitter längst till höger och gör hårdrocks-/djävuls-tecknet.

Hej på er. Eftersom jag har jullov kommer uppdateringen få ta lite stryk. Eller så blir den helt makalöst bra. Jag lovar inget. Dock kräver jag förståelse. Hehehe. *bigeyes* Jaja. Ni kan ju glädja er åt att jag tänkte tjata på Agnes lite om det här med ponnymiffon. AGNES ANDERSSON, detta är till dej: Ska vi ta upp ponnymiffon igen? :) Vore så grymt kul! :D

Fick ett sms igår från min medryttare Amanda att jag skulle kolla in i sadelkammaren när jag kommer till stallet, för där väntar en liten överraskning! Jag älskar överraskningar!! :D Tack tack tack söta du! :love: :)

Kolla in mina fina tjejer :love::

Här ligger man mitt i natten och bloggar och så försvinner nästan all text?!! Jag syftar på föregående inlägg. Det är inte okej, blogg.se!!?

Klaga inte på att jag inte har bloggat - jag har haft en händelserik dag idag. Först kom jag nästan försent till skolavslutningen, sen gick jag med Karin hem till henne och dör åt vi och tittade på

God morgon gott folk. Sitter på tuben på väg till skolan. Killen mittemot mej läser en artikel i tidningen som heter "Den perfekte mannen - en omöjlig dröm?". Jag tycker det är ganska charmigt, jag menar hur stött måste han inte känna sej? Eller rent av inspirerad kanske... Inte vet jag. Men det är ju lite kul. Snälla säg att ni tycker det också? Annars känner jag mej mobbad. Fan. Nu kommer ni säga att det är väl inget särskilt med det, bara för att jag ska känna mej sådär utstött. Förresten, säg inget alls.

Jag har volleyboll-turnering i skolan imorrn och jag kan inte somna. VAD FAN ÄR DET HÄR FÖR LIV?! Alltid när jag behöver sömnen som mest så kan jag inte sova. Om jag lyckas somna inom tio minuter får jag sova 1 timma och 45 min. Lycka till! Sen ska jag till stallet också. Min död är som given.

Idag var jag på sista gympaträningen för terminen. Usch jag vill ha gympa på lovet också! Men det ska bli skönt att bara koncentrera sej på Lina och vila upp sej. Jaja. Det ni ska vara stolta över är att jag idag äntligen gjorde rondat flickis direkt! Jag har ju bara kört med ett hopp eller att stanna emellan då jag alltid tyckt att just bakåt-grejer är väldigt läskiga. Så. Be proud of me. Det är iaf jag! Ska försöka ladda upp video sen, men vågar inte lova nåt. För ni vet ju hur jag är. Jag orkar aldrig ladda upp videor på youtube och så för det tar så lång tid. Men jaja. Time will tell! Nu måste jag duscha, sen ska jag äta världens godaste mat! Lovar att ta bild. :)

Dålig print screen...

Pratade med Jojjo om att det är dåligt att det inte kommer komma nån snö innan jul här i stockholm, iallafall verkade det ju inte som att det skulle göra det. Det sa vi på väg till bussen jag skulle ta för att åka hem. Eller snarare till Vällingby för att köpa julklappar. När jag sen kommit på tuben sätter jag mej och kollar bloggar på mobilen. Efter ett tag tittar jag upp och ut genom fönstret och allt jag ser är snö. Ganska proffsigt gjort tycker jag om jag får säga det själv.

Jag o Tessi är bara sååå läskiga ju.

:(:(:(:(:(:(:(:(:(:(:(:(:(.(.(:(:(:(:(:(:(





Hur kunde Ponne bli såhär helt plötsligt?! Jag fattar inte! Internet vill inte funka typ! Fml!!!!!!

Vem sa att vi är normala människor?

Hej igen alla söta ni! Igår hade jag myspysdag med mej själv; titta på julig film i världens skönaste mjukiskläder och käka yoghurt m flingor och sedan avlsluta dagen med att göra sjukt goda pannkakor. Yummi!! :D Det var alltså därför jag inte bloggade igår, tyckte inte det kändes nödvändigt med tanke på att jag ändå bara bloggar när jag känner för det och inte för att satsa stort på bloggen. ;) Jag har iaf bild på mina pankisar som jag kan visa sen. Men först tänkte jag bara säga att dagens frukost bestod av ett äpple. Och att min jäkla rygg fortfarande gör ont som fan (har jag skrivit det i bloggen tidigare?) och pga det så har jag bara kunnat sova ca 2,5 h... Inte kul. :rolleyes: För sånt brukar bloggläsare tydligen vilja veta. Så ni vet. Klaga inte på att jag avslöjar för mycket, I'm just doing my job.

Just nu sitter jag på (gissa var!) tuben och lyssnar på "Night of the dancing flame". Det är den låten vi hade vår dans till. Ni kanske kan lista ut att jag deppar lite för att showen och det är över... :( Vill att det ska vara tisdag igen... Jaja, mina problem. Det ska inte ni behöva gå runt med. Här är pannkaksbilderna.

SHOWEN HAR REDAN BÖRJAT OCH DET GICK SKITBRA PÅ VÅR DANS!!! Nu är det bara att vänta på råttdansen och sen stödkör till 6:orna och efter det är det slutnumret!

kvar!! Tills första showen börjar alltså. Det ska bli så kuuul!!! :D Hahahahah lite dampigt inlägg men jag är så GLAAAD och SPEEEEEDAD så ni får leva med det! Jdkclosskrifkdpakeojdkkdk GAAAAH!!!!!!!!!! IIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHH!!!!!! KUUUUUUUUUUUUL!!!!

Så nu vet ni hur jag känner mej. Ville bara dela med mej vetni. Hej då sålänge.

Jeanette, som har min älsklingshäst Felix, ringde tillbaka just och sa att hon kunde ta Lina idag! Så jag slipper komma hem mitt i natten... Så jag hoppade av bussen vid ålstäket, där alla värmdöbussarna stannar, och satte mej och väntade på en buss tillbaka. I 5 minuter. 5! Alltså vet ni hur sällan bussarna går här ute jämfört med stan?! Fan vilken tur jag har idag! Jag slår vad om att det blir fetgod mat idag också. Och att jag somnar direkt. Och att Ponnes batterier håller hela vägen hem. Och att... Jag vet inte... Att min tvätt från igår har torkat, kanske. Det har den nog. Haha! Som sagt. Det är MIN dag idag. Få inte för er nåt annat.

Trodde vi slutade typ klockan 15 men vi slutade klockan 18, och jag har inte fått tag på någon som kan ta Lina. Så nu sitter jag på bussen på väg ut och försöker att tänka positiva tankar. Det går sådär. Men det var kul på repetitionen iaf. Allt gick fint och det är riktigt kul att vara "extraråtta" till niornas dans! Okej, jag ska bara rejsa fram till scenen och upp på den och sen av igen, men det är ändå kul! Och när vi ändå snackar nior så har jag sällskap här på bussen av Ella (oje.blogg.se)! Alltid trevligt! :) Hon går ju också på kulturama, och bor ute på Värmdö. Vi lärde känna varandra på Stall Tjeder, dr hon och hennes syster hade sin ponny. ;)

Alltså om ni bara visste hur trött jag är...! Jag känner att jag skulle kunna somna precis när som helst. Men jag vill ju inte gärna somna och typ ramla ut i mittgången eller så, så jag håller mej vaken. Jaja. Nu är inlägget ganska långt så nu får det räcka helt enkelt. Ses och Hörs!

Kom iväg för sent imorrse. Och det blev ju inte bättre av den lilla, men oh så självklara, detaljen att min plånbok åkt ner från byrån och lagt sej mellan den och en kartong. Jag hittade den direkt. Inte. Tillslut kom jag ändå iväg. Tre minuter innan tuben gick. Sprang gjorde jag. (tycker inte ni att det är orättvist att tunnelbanorna, som är sä mkt snabbare än vi, bara behöver GÅ, medan vi människor får foga oss och springa om det är nödvändigt? Vilket det ofta är. För mej...) Jag hann med iaf, och tur var väl det för Karin ska ju hoppa på den här tuben också, fast vid fridhemsplan. Vi ska ju till Globen nu, och repetera. Och bara för att jag skrev det här fick jag ett sms av Karin, som har missat sin tub till fridhemsplan. Jag är magisk. Men hon hinner nog ändå, om hon är snabb. Och hon är rätt så snabb. Så ni vet alltså. Men nu vill ni nog inte ha mer information. Och bara därför måste jag informera er om att jag har sånadär morgon-torra ögon, om ni förstår vad jag menar. Jag sitter och blinkar hela tiden. Usch. Så. Nu vet ni det. Bra. Ciao!

Jag vill sova, och det är du, John Blund, som har ansvaret för det. Så. Se till att jag somnar illa kvickt!

När du kom till mej, så osäker och förvirrad, visste jag knappt vad jag skulle göra av dej. Men allting förändrades, blev till något bra. Nu vill jag bara vara med dej, och allt är precis som det ska.

Jag älskar dej Lina, önskar att stallet låg närmare mej, så att jag hade tid att vara med dej mer... :( :love:

Älskar dej gumman. Lovar att inte ta bort bloggen nu då. ;) :love:

Ja, lätt alltså. Först blir man trakasserad av nån som facerapeat ens kompis, sen börjar en skum snubbe snacka med en och pussa en på handen och skit, sen landar man hos farbror och hans fru och deras barn - alltså mina kusiner - och de är ju inte så lite "udda" (haha). På väg hem från dem börjar en full medelålderssnobb snacka med pappa om allt möjligt, och sist men inte minst så är det en kille som hoppar på tuben i sista sekund, men hans kompisar är kvar utanför - med hans väska. De proppar typ in den genom glipan i dörröppningen på nåt sätt, och så står han där och håller i den till nästa station?! Ja, och nu ska jag måla naglarna. Adiös amigås!

Och en sån där typisk fredags-bild på det.

Både min snara framtid och min senare framtid, faktiskt. Med det menar jag att de styr över min snara framtid därför att de bestämmer hur många gånger vi ska fp köra vår dans idag. Min senare framtid avgör de ju, eftersom det är skolan jag syftar på. Så. Om jag ska få en bra framtid måste jag få köra dansen minst fem gånger idag. Annars kommer jag få ett litet utbrott och så dör jag. Eller. Nä. Kanske inte riktigt så. Men nästan. Fast man kan ju hoppas att Karin eller Alex eller Dante eller Nellax eller Ylva eller vem fan ni vill, räddar mej. Min räddare i nöden... Skulle vara praktiskt med en sån, helt klart.

Minst fem kommentarer krävs innan julafton. Kanske fortsätter jag blogga med nån annan... Isåfall länkar jag den bloggen här då. Annars kan ni kolla min fb om ni har den.

Det är vad låten vi ska dansa till heter. Vi ar vart i gympasalen heela dagen, förutom när vi åt lunch. Det var enda rasten. Det har varit jättekul, ganska förvirrande och väldigt svettigt. Vi körde vår dans två gånger och det gick så SJUKT BRA! För alltså allvarligt, vad annars?

Samma sak gäller imorrn. Ska försöka filma lite på de andra när de kör men jag kan tyvärr inte filma våran dans... För det är väl den ni är mest nyfikna på antar jag (eller vet kanske). Det är ett gäng från sexan som är grymt duktiga som spelar och sjunger "I'm yours" fast med annorlunda text. Så. Himla. Söta! Och så har vi niorna; när de glatt går runt på stan och så kommer massa råttor och terroriserar och sjunger nåt om att "människor, be er sista bön" eller liknande. Och några andra nior som spelar och sjunger nån låt och så helt plötsligt slutar de att spela och så börjar de sjunga på "Nu tändas tusen juleljus" istället. Sen byter de tillbaka. Också grymma. Alla andra är förresten grymma också. Så ni vet. VI ÄGER!!!

Fick just ett sms av Dante där det stod "Vem?". Tycker det var ganska intressant, eftersom vi hade en ganska "fluffy" konversation i måndags. Fluffy = vi sa fluffing/fluff hela tiden.

Hade gärna bjudit på bildbevis, men det kändes lite akward att stanna mitt i trängseln på fridhemsplan och ta en bild liksom... Hur som helst så stod där tomten, i egen hög person, och spelade nån hemgjord version av Jingle Bells. Så nu vet ni. Tyckte det var lite coolt bara.

Idag tyckte mina lärare att vi skulle skippa alla tråkiga ämnen och köra på lite dans och sång nere i gympasalen. Det kanske låter töntigt, men alltså... Vi ska ju öva på våran julshow liksom *malligt fjortisface*. Och vår (sjuornas) dans är G R Y M. Bara så ni vet. Ni kommer missa nåt, alla ni som inte fått de där coola biljetterna till vår coola julshow i coola Globen-annexet. U-huh. Så det så. Men nu ska jag gå av nästa, och förresten är jag för COOL för er! ;)

Och I mitt desperata julbehov börjat jul-förbereda mej lite. Jag har byggt ett julhus. Ett modellhus alltså. Titta vad duktig lilla jag kan vara (det trodde ingen) :

Om jag sa att killen framför mej hade röda ögon, men inga linser (han var inte den typen av människa om ni förstår vad jag menar) - skulle ni tro mej då?

Men måste plugga inför matteprovet eftersom jag inte gjort det i helgen... Jag har inte sett henne på en vecka!! JAG VILL ATT MIN PONNY SKA VARA HÄR!!!!!!!!

I want my summer back!

Ungefär såhär skulle en annons till Lina se ut - OM jag skulle sälja henne, vilket jag inte planerar att göra förrän i sommar. Så tro nu inte att jag sitter och längtar, för jag vill ha henne hela livet!!!

Lina är ett ca 7-årigt knabstrupper-sto på 143-144 cm. När jag fick henne kunde var hon inriden och inget mer. På de två år jag haft henne har hon lärt sej i princip allt hon kan! Hon kräver ridning 5-6 dagar i veckan, annars kan hon falla tillbaka ett steg och bli hård och besvärlig i munnen, annars går hon i fast form i skritt, trav och även galopp. Hon går skänkelvikningar i skritt men har inte riktigt lärt sej det i traven än. Gör fram- och bakdelsvändningar.
Gillar att hoppa, men tycker det blir lite jobbigt på högre höjder än 80-90. Där är det bara övning som gäller, så hon får bygga upp teknik och mod. Har som högst hoppat henne 105 cm, och det med en halvbra teknik; hon hoppar för nära hindret relaterat till höjden. Annars har hon en superteknik!

Knappt rädd för nånting, reagerar t.ex. inte alls på höga ljud eller bilar/traktorer som kör nära. Mest nyfiken. Snäll att sko, lasta, sköta i stallet och älskar att trixa! Lär sej otroligt snabbt.
Är en klippa att rida ut på! Hoppar stockar och ris med nöje. Gillar att bada.

Rids endast av mej (13 år) och min medryttare (12 år). Absolut Ingen nybörjarponny!!
Har endast gått KM då jag precis tagit grönt kort och hon inte är i full tävlingskondition. Vi slutade 2:a på 60-70 cm.


Bilderna jag skulle ha:

Gosh, saknar den bloggen... Agnes, om du läser detta, ska vi ta upp den igen? Har en design på g snart osv. :)
www.ponnymiffon.blogg.se ~ den bästa bloggen jag haft. <3

Ponne är för er som inte vet det min iPhone.

Allt började med en teckning. Ja. Faktiskt. jag hade ridit i ca 5,5-6 år och var 12 år gammal. Jag skrev "Mamma jag vill ha en häst!!! Snääääääääääääääälla??? <3<3<3<3" De där ä:na täckte nästan hela raden... Sen så hade jag ritat nån liten krusedur på också tror jag. Kommer inte riktigt ihåg.
Mamm sa, till min oerhört enorma förvåning, "Ja, jag tycker faktiskt att det verkar mysigt. Vi kan börja kolla redan nu." Och så satte vi oss och kollade på bukefalos, hästnet, blocket och gudvetvad... Jag sa att jag skulle ha en läromästare, en lagom gammal. Mamma sa, som den ohästkunniga
människan hon är, att jag skulle ha en häst som lever länge... Efter ett tag hittade vi en häst på 8 år. En grå ponny som egentligen skulle blivit galopphäst, men vars kapacitet inte räckte till. Kommer inte riktigt ihåg vad hon hette, men nåt i stil med "Ecense" eller så. Hon stod på Täby galopp och eftersom mormor hade bil och dessutom bor i åkersberga bestämdes det att jag och hon skulle åka dit och titta på henne. Vi ringde en timma innan vi åkte och kontrollerade att det var rätt dag och tid osv. Men då sa de att hon precis blivit såld! Så det var bara att börja kolla runt igen. Vi hade redan varit och kollat på stall och bestämt oss för Stall Tjeder.
Jag minns att mamma såg en bild på Lina och en annan ponny, som var till salu båda två. Hon sa " Åh, vad söt en sån vill jag ha!" och jag sa att "Men, hallå? Det är ju min häst! Och hon är bara 6 år!". Mamma tyckte ändå att vi skulle kolla henne och så ringde vi till ägaren, som hette Carola (haha). Hon hade separerat från sin man och var därför tvungen att sälja några av hästarna hon födde upp på sin lilla gård i Kil. Det blev ett kort samtal och så vips var på väg till centralen för att ragga biljetter till tåget mot Kil. Kil ligger ju typ i Norrland, så det var en bit. Vi fick skjuts till gården och där fick jag för första gången se Lina. Den lilla nyfikna, glada, pigga ponnyn, den enda på gården med tjock man och svans, som redan haft ett föl. Carola gjorde snabbt i ordning henne och så var det dags att sitta upp. Lättare sagt än gjort. Lina bokstavligt talat KUNDE inte stå still. Så jag fick liksom hoppa upp i farten kan man säga. Jag tog några varv i skritt runt stallet och sen travade jag lite. Efter ett tag tog vi en tur på vägen runt om alla hagar och hela "gården". Jag skrittade och travade. Hon hade "hackiga" igångsättningar, men det brydde jag mej inte om, sånt kan man träna upp. När jag ridit klart sa jag "Mamma, vi MÅSTE ha den här hästen." och så blev det. Några dagar senare, den 23 April 2010, kom Lina till stallet. Vi kunde inte ta emot henne, så det gjorde de andra i stallet. Klockan 21 Någon gång kom jag, Jasmin, mamma och mammas och min kompis Rosie ut. Lina var väldigt tveksam i boxen, men samtidigt väldigt nyfiken. Dagen efter var det riddax och vi gick upp på banan. När jag skulle hoppa upp tänkte jag inte på att någon måste hålla i Lina och hon sprang iväg. Jag grät och kunde inte göra någonting, vågade inte eftersom jag inte visste om Lina sparkades eller nånting. Så Jennys pappa (Blomberg) gick och hämtade Lina. Den dagen skrittade vi bara. Lina var så stressad över den nya platsen och att inte vara med sina gamla kompisar som hon haft i 6 år. Att inte få vara med sin "mamma". Dagarna gick... Jag grät, ångrade mej, var rädd. Lina hade stegrat sej mot mej när jag ville att hon skulle stå stilla. Våran första galopp gick bra. Jag glömde bort att göra maten. Hon började acceptera grimman. Hon vägrade att släppa in bettet i munnen. Första gången vi red ut gick det bra. Vi red med Julia von Melen och hennes och hennes systers ponny Movie Star. Andra gången vi red ut var katastrof. Vi red med "Mövie" denna gången också, men den här gången red Ella von Melen (oje.blogg.se). Plötsligt blev Mövie livrädd för något och vände 180 grader om och sprang. Ella åkte av i svängen och föll ner i en lövhög om jag minns rätt. Lina kastade sej ur vägen för Mövie, vände helt om och sprang efter. Med mej kvar på ryggen. Hon sprang mellan alla träd istället för på stigen och jag fick massa kvistar i ansiktet. Efter några meter hoppade hon till slut ut på stigen och då droppade jag av. Ner på en sten. Men som tur var hamnade bara knät på stenen. Jag blev liggandes och Ella kom och kollade hur det gått. När jag förkunnat att jag var okej gick hon efter hästarna. Jag låg kvar ett tag till. Sen gick jag också. Det enda som hände den dagen var att jag fick ett äckligt sår på knät och att Mövie fick ett sår på knät hon med. Lina och Ella klarade sej fint.

Jag började gå för en tränare och tyckte det gick ganska bra. Tills vi skulle över en bom och Lina blev livrädd och sprang åt sidan så tvärt att hela sadeln hamna på sniskan, vilket skrämde henne ännu mer så att hon sprang rakt mot staketet och svängde i sista sekund. Då slickade jag marken för andra gången, knappt en vecka efter första fallet.

Jag fick en ny tränare som hjälpte oss och som dessutom red Lina själv då och då. Vi planerade att sälja Lina och la ut en annons. Vi fick ett svar och en mamma och hennes dotters kompis kom ut och provred. De köpte henne inte. Tack och lov för det. Jag är så glad att jag har Lina.
Inga fler svarade och såsmåningom var det sommar. Vår tränare hade Lina första delen av sommaren, när jag hade läger och var ute och seglade, för att rida till Lina. Jag kom tillbaka och Lina hade verkligen utvecklats!

På hösten hade jag inte lika mycket tid i stallet pga skolan och det blev mkt barbacka-ridning. I november nån gång började jag träna för Per Dahlgren. Det är nog det bästa Lina och jag varit med om. Jag var osäker och vi tog det försiktigt. Varje vecka sa Per att vi utvecklats så mycket och jag blev så stolt över oss! I april blev Lina halt, medan jag var i Österrike. Hon var halt ändå in i Juni. Vi gav henne medicin och gick ut med henne varje dag. Hon blev bra precis när jag skulle på ridläger, men fick bara ridas en timma om dagen första veckan. Andra ridlägerveckan var hon helt återställd och vi kunde rida båda passen om dan. Allt gick bra och vi utvecklades enormt. Resten av sommaren chillade vi med Ida och hennes sommarhästar Kizia och Poppy. Först hade hon Kizia. Lina och hon blev seriöst KÄRA i varandra (nästan alltså!) redan första dagen! Det gick inte att skilja dem åt, då gnäggade de efter varandra och kunde absolut inte koncentrera sej. Sen blev Kizia plötsligt halt och de fick byta häst. De fick Poppy. Poppy var ingen ersättare, men de fungerade bra med varandra. Men så visade det sej att Poppy hade gallor! Och de hade inte sagt något om det när de hyrde henne! Men hon fick ridas ändå, bara lite lugnare.

I september var det KM i stallet. Eller SM (Skaft mästerskapen). (Vi bytte nämligen stall i maj). Jag och Lina fick en rivning i grunden, men fick hoppa omhoppningen ändå. Och vi kom tvåa! Av 4 då, men ändå?! Första "riktiga" tävlingen på 60-70 cm. So proud!
Resten av hösten har ni ju läst om. :)

Hoppas ni inte storknade, det här är det längsta inlägget jag någonsin skrivit! Och på iPhonen dessutom!

Här har ni lite bilder!

Har hjälpt Marie (pappas kusin, och min "typ-kusin") att bära grejer till hennes nya lya idag. Alltid kul att kunna hjälpa till tycker jag! Självklart glömde jag busskortet hemma hos farmor och farfar så jag fick åka på sms-biljett, men det kommer knappast som nån stor förvåning för er. Antar jag. Eller? Jo. Fast nä. Jaja. Jag har klarat att åka från odenplan med bussen, till liljeholmen med tuben, från liljeholmen till aspudden med tuben, från aspudden till örnsbro, eller vad det nu hette, med tuben, därifrån till Slussen och här står jag nu och väntar på nästa tunnelbana, som kommer nu, för att åka tillbaka till farmor och farfar - PÅ EN ENDA SMS-BILJETT! Är vi inte grymma som fixat allt på en timma?! Haha, när jag skulle åka från *örnsbro* så var det tre minuter kvar på biljetten... Tur ska man ju ha! Sä här innan jul alltså. Det är ju det som är grejen med jul. Typ. På't ungefär.

Igår satt vi - jag, farfar och Marie (farmor var på klassfest, hon är ju lärare) - och tittade på idol och käkade plockmat; morötter, gurka, svampinjoner, paprika, chips, ostbågar, såna där salamikorvar typ och två olika sorters dipp. Jag blev grymt besviken på Moa. Hennes röst - wow. Hennes "sätt att 'röra sej' " - öh? Är det sä svårt att röra mer än armarna på scen? Hallå?! Alltså. Shit. Amanda var SO FLUFFING AMAZZZING!!! Love her (a) ... Och Robin var också grym. Så. Sjukt. Bra. Röst! Håll med. Annars... Jag svär på att jag kommer toffla alla som ifrågasätter min bedömning. Eller kasta russin på dem.

Bilder från google

Att kämpa för något och sedan krossas. Att långsamt och motvilligt se att det ändå inte skulle gå. Sorgen som suddas ut av ens kompisar, men som ändå finns kvar där. Att försöka få reda på allt men ge upp resulterar i att man glömmer, kommer sent, slutar bry sej. Man tappar bort sej själv. Att gå runt och vara trött hela dagarna, försöka duga, räcka till. Osäkerheten tar övertaget och man liksom försvinner. Slutar vara med den man tycker så mycket om, bara te sej till sin bästa vän av dem i skolan... Se ett nytt ljus och och bli glad, för att sen komma på att man ju inte finns lika mycket längre. För att komma på att för att nå ljuset måste man kämpa igen. Kämpa sej igenom det tysta tillståndet och genom ens egen osäkerhet. Det går inte. Man är ju så trött. Man kan inte. Och man faller tillbaka, ser någon annan ta ens plats och ler för att dölja vreden och sorgen.
Varför kan jag inte få vara stark och modig som alla andra? Varför ska jag vara tjejen som tidigare var känd för att vara omtyckt av alla, social, glad och självsäker, men som sakta men säkert insåg att det bara var en sida av mej? Varför skulle jag se det, så att självförtroendet kröp ännu längre bort, så att jag blev ännu tröttare? Viljan att nå fram brinner fortfarande, men instruktionerna? Var är de? Finns det några, eller väntas man klara allt själv? För jag kan det inte. Inte jag. Jag vågar inte. Jag har tappat mej själv. Men jag tänker ändå inte ge upp, jag är ung och har livet framför mej. Det finns så många, så mycket, som gör mej lycklig. Och finner jag inte ljuset i kärleken, finner jag det där.

Ska sälja massa kolaburkar (inte colaburkar) och kakburkar för att tjäna pengar till klasskassan. Gick med Karin idag och vi sålde två kolaburkar. Två. Inget mer. Bajs-burkar! Jaja. Pappa ska köpa, ev farmor och farfar och kanske även mina kusiner ( eller snarare deras föräldrar men de räknas i kusinklanen). Och jag har bara 13 burkar kvar sammanlagt så... Jag ska försöka sälja till momo (mormor) också. Hoppas det går bra med resten.
Hatar att sälja!!!
Och dessutom väger dessa djävulsburkar tusen ton! ******* ****burkar!!!! Fast jag gillar innehållet...